Man kan undra varför det måste finnas 5000 kärnvapen, eller 2500 eller någon annan bestämd siffra. Varför räcker det inte med några stycken? Hotet att ett antal städer i det egna landet skulle kunna förvandlas till radioaktivt damm borde räcka som avskräckning.
Bulletin of the Atomic Scientists (Jul/Aug 2001) redogör för SIOP - Single Integrated Operational Plan - som innehåller en målkatalog för USAs kärnvapen. Denna katalog är visserligen topphemlig, t o m så hemlig att amerikanska kongressledamöter med säkerhetsklarering inte har tillgång till den. Men genom att samla in och sammanställa material från olika källor har dock den amerikanska NDRC (Natural Resources Defense Council), en oberoende organisation, kunnat ta fram en spegelbild av SIOP. Resultatet är skrämmande i sin överdödlighet. Det är inte bara att stora städer skulle komma att träffas av tiotals kärnladdningar utan även att det radioaktiva nedfallet skulle komma att täcka nästan hela ytan av de tätbebyggda delarna av Ryssland med 49 miljoner döda som följd. En attack som begränsar sig till militära mål skulle av samma skäl medföra mellan 8 och 12 miljoner döda, plus förstås en totalförstörd infrastruktur i landet. Detta skulle kunna åstadkommas under loppet av 30 minuter med hälften av det antal kärnvapen som idag står i beredskapsläget inom USAs väpnade styrkor. Det är alltså överväganden om hur man skall täcka in SIOPs adresslista som ligger bakom uttalanden om minsta acceptabla rustningsnivå.
Ett sätt att räkna på "erforderligt" antal kärnvapen är att utgå från den gamla MAD-doktrinen (Mutual Assured Destruction). Den gick ju ut på att USA skulle kunna vedergälla även efter en överrumplingsattack från den andra sidan. I stället för att tänka så kan man ställa sig frågan var gränsen för uthärdlig förstörelse ligger. År 1962 definierade USAs dåvarande försvarsminister, Robert McNamara, denna nivå som att 25% av landets befolkning dödas och 50% av dess industri blir förödd. Inför ett sådant hot skulle varje land avstå från att riskera anfalla. Definitionen av en målkatalog för att åstadkomma sådan förödelse visar på betydligt lägre behov av vedergällningskapacitet. Hela gruppen av NATO-länder skulle behöva träffas av sammanlagt 300 st kärnladdningar om 475 kiloton vardera för att MAD-nivån skulle uppnås. För Ryssland räcker det med 51 bomber och för Kina 368.
Det känns angeläget att kärnvapenmotståndet belyser dessa frågor ordentligt så att de doktriner som föreskriver "behov" av tusentals kärnvapen kan ogiltigförklaras.
Mer information om SIOP finns på nätplatsen: http://www.nrdc.org/nuclear/nwarplan.asp