Bilderna av kapade flygplan som kolliderar med Wordl Trade Center, är mardrömsbilder som i outsäglig fasa kommer att vara en del av vår verklighet för evig tid.
Föreställ er emellertid en annan mardröm - - att ett svampmoln från ett kärnvapen stiger över en amerikansk stad. Det är ett hot som vi inte längre kan bortse ifrån. Medborgare liksom ledare förstår kanske i dag bättre allvaret i kärnvapenhotet.
Förstörelsen av World Trade Center var en kraftfull varning. Det säger oss att terroristerna är beredda att offra sina liv för att skada oss, och att framtida anfall kan involvera massförstörelsevapen, och att kärnvapenfaran ökar i takt med terroristernas ökade aktivitet.
Våra ledare har misslyckats med att förstå att vår nuvarande kärnvapenpolitikbidrar till sannolikheten för nuleaär terrorism mot vårt land (USA översättarens anm). Vi har helt enkelt gjort för lite för att förhindra att kärnvapen, eller radioaktivt material av vapenkvalite, hamnar i händerna på terrorister.
Den förre majoritetsledaren Howard Baker, leder en amerikansk "blue ribbon commissin" som har krävt att få spendera 3 miljarder dollar under en tioårsperiod för att bibehålla kontrollen över kärnvapnen, klyvbart material och vetenskapsmännen i före detta Sovjetunionen. Bush-administrationen har planerat att skära ner anslagen för detta program från 1,2 miljarder dollar till 800 miljoner.
Indien och Pakistan har båda visat upp kärnvapenförmåga. Pakistan, som gränsar till Afghanistan, är nu det enda land som erkänner talibanregimen. Om USA leder ett krig i Afhanistan, så är det möjligt att Pakistans regering kan bli extremistisk med länkar till Talibanerna, vilket sätter kärnvapen i händerna på en regim som är kapabel att stödja och hysa terrorister.
Fram tills nu har Bush-regimens svar på kärnvapenhotet varit att driva projektet med en "Nationell missilsköld" som kostar flera miljarder dolla på en teknik som kanske inte fungerar, och som i bästa fall är flera år från att kunna införas. En missilsköld skulle förmodligen göra irreparabel skada i våra relationer till andra länder, länder som vi måste förenas med i kampen mot internationell terrorism, inklusive Ryssland.
Den vansinniga kärnvapenkapprustningen under kalla kriget, och de torftiga steg tillbaka som gjorts sedan dess slut, har lämnat efter sig tiotusentals kärnvapen potentiellt tillgängliga för terrorister. Idag finns det ingen noggrann inventering av vare sig kärnvapenarsenalerna eller av det klyvbara materialet av vapenkvalité.Det uppskattas emellertid att det fär närvarande finns ca 30 000 kärnvapen i världen. Vi känner helt enkelt inte till ifall dessa är under tillräcklig kontroll, eller om de allaredan har fallit i händerna på terrorister.
Mer än tio år efter kalla kriget har både vi och ryssarna mer än 10 000 kärnvapen vardera, och allt som allt är 4 500 av dem i högsta beredskap och redo att användas ögonblickligen. Ryssland har enträget uppmanat oss att skynda på START3 förhandlingarna för att skära ner kärnvapenarsenalerna i båda länderna, men USA's ledare har varit mycket likgiltiga till detta.
Stora lager av kärnvapen i högsta beredskap är gamla reliker från kalla kriget. De avskräcker inte terrorister från attacker. En missilsköld kunde inte heller ha avvärjt terrorattackerna mot World Trade Center eller Pentagon, och den ger heller inget skydd mot framtida terrorism.
Bush-administrationens utrikespolitik har varit ensidig och likgiltig till internationell lag. Den verkar emellertid nu har upptäckt att vi inte kan bekämpa terrorismen ensamma. En multilateral ansträngning att bekämpa terrorismen innebär att USA måste överge sin utrikespolitik och samarbeta multilateralt om flera globala problem, inklusive att eliminera massförstörelsevapen.
Den globala elimineringaen av massförstörelsevapen kan inte längre bara vara en fråga för fredsaktivister. Det är en säkerhetsfråga av högsta prioritet för alla Amerikaner, och det är något som USA's ledning måste uppnå.
David Krieger är advokat och politisk vetenskapsman, samt ordförande för Nuclear Age Peace Foundation.