Det står klart att det behövs nya tag inom den organiserade verksamheten för en kärnvapenfri värld. Vi ser hur antalet medlemmar där stadigt sjunker och aktiviteten avtar. INES-konferensen i somras gav dock ett antal nya uppslag och ledde till att kontakter knöts mellan organisationer och individer.
Det gäller nu att samla krafterna och styrkorna för att tillskapa en ny kärna av människor som kan fortsätta driva de angelägna frågorna inom oberoende föreningar (Non Government Organizations - NGO). Sådana föreningar har en särställning i debatten och politiken eftersom de har lättare att ta upp och driva ämnen utanför den vedertagna officiella dagordningen. Det finns ett initiativprivilegium som är NGOs är rätt ensamma om.
För att söka åstadkomma ett sådant samarbete i nya konstellationer och med förnyad inriktning kallade FIMK till ett möte i Uppsala den 20e november med representanter från Svenska Pugwash, Student Pugwash, Institutionen för Fredsforskning, Baltic University samt Dag Hammarskjöldsstiftelsen (där mötet hölls). Vi konstaterade att det finns flera frågor att ta upp inom kärnvapenområdet - frågor som är angelägna och stora, men som ändå i dagens media- och opinionsklimat har svårt att nå upp till ytan.
Dessa frågor kan uttryckas som en rad hot-scenarion:
· Att kärnvapenkrig bryter ut av misstag genom fel i de tekniska system som håller ett stort antal kärnvapenstridsspetsar i aktivt beredskapsläge ("hair trigger alert")
· Att kärnvapen från en supermakt, främst Ryssland, kommer på avvägar och hamnar i händerna på terrorist- eller gangsterorganisationer.
· Att ett regionalt storkrig bryter ut och eskalerar till användning av kärnvapen (Indien-Pakistan, Israel-Arabvärlden).
· Att tidigare och pågående tillverkning av och patrullering med kärnvapen leder till allvarlig radioaktiv nedsmutsning.
· Att nuvarande traktat inom kärnvapenområdet bryter samman så att allmän spriding av kärnvapen sker till ett stort antal länder, vilket i sin tur leder till ökad risk för att andra hot-scenarion skall inträffa.
Tyvärr är inget av dessa scenarion osannolikt. Vi har tillfälliga lösningar på vart och ett av dem, men de aktuella barriärerna är svaga och kan lätt brista i krissituationer. Det är därför angeläget att fortsätta att med kraft kämpa för en kärnvapenfri värld och söka säkra att världens ledande nationer lever som de hävdar att de lär. Det är oroande att George W Bush i skrivande stund ligger över i presidentvalet i USA. Denne tämligen visionslöse kandidat har uttryckt i varje fall en vision; att USA inte skall behöva fråga någon annan om beträffande vilka medel landet skall få försvara sig med (relaterande till missilförsvar). I förlängningen av detta ligger möjligen ett avståndstagande från varje form av nedrustningsförhandlingar och rustningskontroll.
För att söka komma fram till något konkret som är kopplat till aktiviteter bestämde vi vid mötet i Uppsala att planera en konferens till våren där bland annat ovanstående hot-scenarion skall tas upp och möjliga handlingsalternativ föreslås. En sådan konferens kommer att ha anknytning till det "New Agenda Coalition" (samverkan för en ny dagordning) som ett antal länder (bland dem Sverige) tagit upp inom FNs ram i syfte att driva på om att kärnvapenmakterna skall hålla styrfart i riktning mot en kärnvapenfri värld.
Regeringen har i sin deklaration vid den utrikespolitiska debatten i februari 2000 tagit upp följande stycke:
Kärnvapenmakternas agerande har stor betydelse icke-spridningsfördragets trovärdighet. Sverige vill lyfta fram det nära sambandet mellan icke-spridning och nedrustning. Samarbetet inom EU och med andra länder inom den s.k. koalitionen för en ny dagordning är särskilt viktigt.
Syftet med den till våren planerade NGO-konferensen är att knyta an till detta och bidra till att det drivs vidare. Det finns alltid en risk för att Sveriges närmande till ett europeiskt militärt samarbete och därmed till NATO kan minska regeringens vilja att driva frågor av det här slaget med någon större kraft.
Stefan Björnson