Som du ser på annan plats i tidningen gäller det att ta nya tag och söka samarbete med andra om föreningen skall kunna leva vidare. Det är ju fortfarande angeläget att åstadkomma en kärnvapenfri värld, men hotet förefaller inte lika överhängande nu som under det kalla kriget. I stället för slagskuggan från ett domedagskrig kastar nu många mindre hotscenarion sina skuggor över scenen. Kärnvapen kan avlossas av misstag, de kan hamna utanför regeringskontroll, de kan falla i händerna på terrorister och andra slags brottslingar, de utgör ett miljöhot, de kan spridas till nya kärnvapenstater, de kan komma att användas i regionala konflikter. Alla dessa "smärre" hot utgör sammantaget anledning till stark oro och till fortsatt strävan efter att avskaffa kärnvapnen.
De frågor som är mest aktuella nu är dels att ta alla stridsspetsar ur aktivt beredskapsläge, dels att se till att avtal om begränsning och nedrustning av kärnvapen upprätthålls och utvidgas. I vårt närområde gäller det att bevara och förstärka alliansfriheten så att Norden och Baltikum kan vara garanterat kärnvapenfria. Det är också angeläget att slå vakt om skydd av miljön mot radiologisk nedsmutsning. Där vet vi att Murmansk-området utgör en het zon med både kärnvapen och skrotade reaktorer. Det talas inte mycket om behovet att få upp kärnreaktorn i "Kursk" från havsbotten, underligt nog. Det är som om tragiken kring de omkomna skymmer denna uppenbara miljöfara.
Konferensen INES2000 gav vissa uppslag till nya frågor att ta upp. Yrkesetik är en sådan fråga, eftersom motståndet mot kärnvapen bland forskare och ingenjörer till stor del står på yrkesetisk grund. En annan fråga är fredsfostran, där vi kan bidra med visst studiematerial.
För allt detta krävs det dock folk som är beredda att offra tid och satsa sitt engagemang. Min syn på den här föreningen är att den skall vara en plattform för engagerade individer att i samverkan arbeta med dessa frågor. För att vara trovärdiga i den rollen behöver vi dels en struktur, dels en fungerande styrelse, dels aktiva medlemmar. Nu har vi bara det första, strukturen. Utmaningen idag är att söka bevara den struktur som föreningen i sig utgör och söka stärka och utvidga den så vi kan tillföra de två senare faktorerna.
Stefan Björnson