Kärnvapenhotet i dag – finns det en utväg?

I medlemstidningen från Svenska Läkare Mot Kärnvapen nr 88, mars 2002, finns ett tal (på engelska) som Dr Bernhard Lown höll vid ett seminarium för medlemmar i ”Internationella Läkare för Förebyggande av Kärnvapenkrig” (IPPNW), och ”Läkare utan Gränser”. Dr Lown är en av grundarna av IPPNW. Seminariet hölls i anslutning till Nobelprisets hundraårsjubileum.

Utrymmet i tidningen "Nytt" räcker inte för en hel översättning. Men valda delar ger en inblick i hur kärnvapenfrågan ser ut just nu, varför kärnvapennedrustningen inte blivit av och vilka möjligheter Dr Lown ser till att göra något åt det.

Av talets inledning framgår Dr Lowns besvikelse över utvecklingen efter Sovjetmaktens kollaps. Talet är uppdelat i avsnitten:

· Det seglivade kärnvapenhotet

· Det ballistiska missilförsvaret

· En värld i utveckling

· Läkarnas roll

Inledning

Många av oss i fredsrörelsen trodde att civiliserade länders uppbyggande av förråd av folkmords(kärn)vapen var en tillfällig moralisk förvillelse framtvingad av ideologiska ställningstaganden under det kalla kriget.

Sovjetmaktens kollaps för mer än 10 år sedan innebar slutet på ”partnerskapet om ömsesidig terror” och dörren till en ny tidsålder öppnades på vid gavel. För första gången på mer än ett halvt århundrade stod en världsomspännande nedrustning på listan över det som var möjligt att komma överens om. Världen var i stort behov av att resurser flyttades från överfyllda militära budgetar till angelägna, under lång tid försummade, mänskliga, hälso- och miljöbehov.

Men fortfarande är arsenalerna av vapen - som kan döda mänskligheten flera gånger om - enorma och antalet kärnvapenstater har ökat från två till åtta.

En liten inblick i var vi befinner oss kan vara på sin plats.

Det seglivade kärnvapenhotet

Om det hårdnackade kärnvapenhotet sade Dr Lown bl.a. att det trots en stor minskning av antalet ändå återstår 35 000 kärnvapen i arsenalerna. Just nu har Ryssland 6 000 och USA 7 500 kärnstridsspetsar klara för användning. Och även om alla överenskommelser mellan USA och Ryssland skulle genomföras, återstår nästan 20 000 kärnvapen med en explosiv styrka av 200 000 Hiroshima-bomber.

Paradoxalt är att trots att det kalla kriget är slut, så är den farliga inställningen till behovet av kärnvapen opåverkad. Likaså består även proceduren för "Launch on Warning". Bägge länderna håller fortfarande hög beredskap med strategiska missiler färdiga för omedelbar avlossing. En pakt från 1994 mellan presidenterna Clinton och Jeltsin för att ändra på detta förhållande tillämpas inte.

Överenskommelsen mellan presidenterna Bush och Putin den 24 maj i år påverkar knappast läget, så som Dr Lowns beskriver det. De två tredjedelar av de stridsberedda vapnen som tas bort skrotas inte, utan läggs på lager för att kunna tas till vid eventuella framtida behov. Återstående vapen i beredskap, ca 2000 i USA och 1700 i Ryssland, utgör en fortsatt ”Overkill Capacity”. För att döda 25% av befolkningen och slå ut 50% av den industriella produktionen räcker det med 51 st 475 kilotons bomber över Ryssland, 300 för samtliga Natoländer och 368 för Kina (Se nytt från Forskare och Ingenjörer Mot Kärnvapen nr 1 2001 sida 4)

Risken för att missiler kommer att skickas iväg av misstag har ökat under senare år. Orsakerna kan hänföras till:

· Försämringar i ryska kommando- och kontrollsystem

· Tekniskt föråldrade kommunikationssystem och nätverk kan fungera felaktigt

· Brister i varningssatelliter och markradar genererar falska larm

· Minskande resurser för träning av och utbetalning av löner till militär personal

· Låg moral, som bl a leder till ökande självmordsfrekvens, slår mot ett system i tilltagande oordning.

Ännu en anledning till obehagskänslor är att terrorgrupper eller skurkstater skulle kunna komma över klyvbart material. För att göra en "smutsig" bomb - med förhållandevis låg sprängverkan men hög radioaktivitet - behövs en klump höganrikat uran som ryms i en konservburk. I ryska förråd finns material till 100 000 sådana. Ansvaret och säkerheten vid dessa förråd är notoriskt bristfällig och lätt att kringgå.

En oroande utveckling är att tröskeln för användning av kärnvapen blir lägre. Den amerikanska allmänna opinionen görs i ökande grad mottaglig för detta alternativ. Mediernas oupphörliga trummande om biologiska och kemiska vapen gör att de i allmänhetens medvetande jämställs med förstörelseförmågan hos kärnvapen. Floden av denna information tillsammans med förespråkandet av bibehållen kärnvapenlagring bidrar till att främja en sänkning av tröskeln för användning av kärnvapnen.

Under hela 1990-talet har USA vidgat försvarsdoktrinen så att det blivit lättare att tillgripa taktiska kärnvapen (för slagfältsbruk) i framtida konflikter.

För en oupplyst publik har det de kallat ”nuking” blivit ett slags ”stenografi” för att snabbt få slut på ett krig och med låga egna förluster i människoliv.

Ökande allmän acceptans har gjort det möjligt för både den amerikanska och ryska regeringen att anta en policy som legaliserar tidigare förbjuden användning av kärnvapen.

President Clinton undertecknade år 1997 direktiv som tillåter Pentagon att svara med kärnvapen mot icle-kärnvapenländer som skulle tillgripa kemiska eller biologiska vapen mot USA eller dess allierade. Ryssland, som tidigare förklarat att man inte kommer att bli först med att tillgripa kärnvapen, har nu antagit samma sjuka strategi.

Man kan ställa sig frågan varför USA håller fast vid kärnvapnen. Som den dominerande militära, ekonomiska och politiska makten kan man underkuva varje motståndare utan att ta till folkmordsvapen. En kärnvapenfri värld skulle endast förstärka den extraordinära övermakt som USA redan besitter.

Även om kärnvapen inte kommer att användas har USAs kostnader för den huvudlösa arsenalen av "overkill capacity": 5 triljoner dollar (5*10¹⁸) under ett halvt sekel, fått stora konsekvenser för USA och den övriga världen. Allas gemensamma säkerhet kräver stopp för fortsatt spridning av kärnvapen, förebyggande av krig, och en förstärkning av den internationella rätten i en alltmer inbördes beroende värld. Vad är det som står i vägen för denna logiska utveckling?

Det ballistiska missilförsvaret

"Det ballistiska missilförsvaret mer än annat", svarar Dr Lown på frågan om vad det är som står i vägen för en förnuftig utveckling av kärnvapensituationen. Med "allt annat" menar han att olika på varandra följande regeringar i Washington har strävat efter att avskaffa existerande fördrag, i stället för att främja internationell lag för att nå en kärnvapenfri värld. Hela paketet av överenskommelser om begränsning av kärnvapenrustningarna som hör samman med 1972 års fördrag om att avstå från anti-missilförsvarssystem förklaras vara en relikt från det kalla krigets epok. Vidare: USA har inte undertecknat fördraget om totalförbud för provsprängning av kärnvapen, opponerar mot inrättande av en Internationell domstol för krigsförbrytelser, undandrar sig den Biologiska Vapenkonventionen, har förkastat Kyoto-överenskommelsen om att begränsa växthusgaser, och har opponerat sig mot Konventionen mot Landminor.

Det kvardröjande engagemanget för byggandet av en sköld mot ICBM (Interkontinentala Ballistiska Missiler) återupprättar det tidigare "Stjärnonas Krig-scenariot". IPPNW har under glansdagarna för president Reagans "Star Wars" fördömt programmet så som tekniskt naivt, militärt omdömeslöst, ekonomiskt ruinerande och moraliskt motbjudande. Frågan om varför s.k. "skurkstater" skulle investera mammutbelopp för att bryta igenom invecklade tekniska system, när det finns mer exakta och dödliga samt billigare alternativ, har lämnats obesvarad. Att angripa USA med ballistiska missiler har nackdelen att lämna ut sin adress, med omgående utplåning som konsekvens.

Vem som kan vara den skräckinjagande fienden förblir outtalat. Inget av de nämnda länderna Nordkorea, Irak eller Iran utgör ett så stort hot mot USA att de rättfärdigar att man sätter alla de senaste 40 årens nedrustningsansträngningar ur spel. Den 11 september 2001 visade också att inget sofistikerat missilförsvarssystem hade varit till nytta mot självmordsbombare i civila flygplan eller mjältbrandssporer som levereras med posten.

Dr Lown tror att BMD-programmet inte har mycket med försvar att göra. En helt annan målsättning framgår av ett dokument kallat ”Vision 2020”, från US Space Command. ”Målet är militarisering av den nya gränsen i yttre rymden”. Rapporten är mycket tydlig och fastslår att avsikten med anti-missil programmet är att förbereda för att ”Behärska rymden militärt för att kunna skydda USAs intressen och investeringar".

Här måste vi skjuta in ett uttalande av Colin Powell 1991, när Sovjetunionen föll sönder. USAs dåvarande ÖB sa: ”Vi har inte längre lyxen av ett hot att planera för. Det vi planerar för nu är att vi är en supermakt. Vi är huvudpersonen på världsscenen med ansvar och intressen runtom i världen.” Vad menade Powell egentligen?

En värld i utveckling

I "En Värld i Utveckling" säger Dr Lown att arsenalerna av folkmordsvapen har en koppling till vår tids mest brännande fråga, nämligen den ökade klyftan mellan rika och fattiga. Snedfördelningen gäller inte bara produktion och konsumtion, utan också möjligheten att få del av nya tekniska landvinningar. Han citerar Gro Harlem Bruntland: ”En värld där endast ett privilegierat fåtal har tillgång till frukterna av den tekniska revolutionen är en värld som kommer att bli mer och mer osäker.”

Orättvisorna är ej instiftade av gud. De orsakas av ett stelbent upprätthållande av ojämlika ekonomiska planhalvor. Den fattiga världens produkter säljs billigt, medan de från den rika världens säljs dyrt. Medan världen snabbt globaliseras blir många av dess innevånare kvar i en förnedrande fattigdom. Berövad sin mänskliga värdighet, utan arbete och utan hopp, blir unga människor lätt fanatismens byte. Resultatet är en värld i obalans som kokar av oro. De välbeställda grips av skräck för att besinningslösa terrorister förr eller senare tar till kärnvapen.

Läkarnas Roll

Om läkarnas roll påpekar Dr Lown att många läkare har sett det som en professionell plikt att uttala sig mot kärnvapen. IPPWN har under mer än 20 år agiterat för att en avveckling av kärnvapnen har en avgörande betydelse för den globala säkerheten. Det är det effektivaste sättet för att hålla dem ur händerna på självmordsterrorister och för att förhindra spridningen av kärnvapen samt krig av misstag.

En kommande WHO-rapport om ”Våld och hälsa” kommer att göra alla människor medvetna om våldets omfattning, olika uttryckssätt och det gissel som våldet är. Den 11 september blev ett ”Vakna!” Ett till synes osårbart land stod hjälplöst mot självmordsterrorister. En allmän känsla av att nationell säkerhet är ömsesidig, odelbar och global, håller på att växa fram. Denna nya stämning skapar en möjlighet för att höja allmänhetens medvetenhet om kärnvapenhotet och om terrorismens sjukdomshistoria.

Den dödliga nukleära skuggan försvinner inte utan att allmänheten får kunskaper, väcks och blandar sig i dragkampen. Politikerna är inte kapabla att ta historiens envisa budskap till sig. Det som får dem att ta utmaningen på allvar är en kraftfull och ihärdig folkopinion som kräver förändring. Däri ligger en uppgift för läkarna - och även andra yrkesgrupper (vårt tillägg)

Översättning och bearbetning: Albert Vel, Stefan Björnson