Ordförandens ord

Föreningens årsmöte hölls den 24 maj hos Baltic University i Uppsala. Mer om detta finns att läsa på annan plats i tidningen. Man kan sammanfattningsvis konstatera att föreningen lever vidare med målsättningen att i första hand inom den närmaste framtiden förbättra kontakterna med medlemmarna - därav bl a detta nummer av "Nytt". En annan viktigt målsättning är att fortsätta samarbetet med andra organisationer för fred och nedrustning., företrädesvis "Nätverket för kärnvapennedrustning" samt "Yrkesgrupper mot kärnvapen". Nätverkets gemensamma initiativ att anordna en seminarieserie om kärnvapenfrågor har genomförts med gott resultat. En kort rapport om detta finns på annan plats i tidningen. I Yrkesgruppernas regi förbereds en liten skrift om dagsläget beträffande kärnvapnen.

Detta är små steg i det stora hela av fredsrörelser och anti-kärnvapenkampanjer och givetvis kan nyttan med vår verksamhet ifrågasättas. Varje bidrag har dock någon betydelse och vår förening är ett led i en kedja av oberoende sammanslutningar i Sverige som i sin tur kan påverka inom EU, som i sin tur kan påverka världspolitiken. Somliga säger säkert att detta är för optimistisk syn på nationell och internationell politik, och låt gå för det. Men vilka andra metoder är vi beredda att ta till?

Det som känns mest angeläget just nu är att belysa de drivkrafter som drar åt att hålla kvar kärnvapnen som komponent i vissa staters arsenaler. Nyligen rapporterades i International Herald Tribune om en superdator - kallad "Q" - som satts upp för att simulera kärnvapensprängningar i 3 dimensioner, i USA, förstås. Varför det? - kan man undra. För det första är det knappast miltärtekniskt eller politiskt motiverat att spendera stora belopp på nya typer av kärnvapen, för det andra är en explosion rotationssymmetrisk, så 3-dimensionella simuleringar verkar överflödiga. Detta är endast ett av exemplen på att kärnvapenstaterna anser det självklart att atomvapnen skall bevaras och utvecklas, trots de utfästelser som givits i icke-spridningsavtalet. Effekterna av denna inställning belyses bl a i den senaste upptrappningen mellan Indien och Pakistan, där det framstod som självklart att de kärnvapen som tros finnas i beredskap skulle kunna komma att användas. Man kan förresten i förbigående konstatera att bägge dessa stater numera släppts in i kärnvapenklubben genom en bakdörr. De sitter förvisso inte än i FNs Säkerhetsråd, men deras status som kärnvapeninnehavare har accepterats i stillhet. Vilka kommer näst - som följd av regionala spänningar eller nationell prestige? Så länge de ledande nationerna förbehåller sig privilegiet av kärnvapeninnehav kommer läget beträffande spridning att förbli instabilt. Artikeln "Kärnvapenhotet idag - finns det en utväg?" i denna tidning belyser dessa frågor mer i detalj.

Vår huvudsakliga verksamhet framöver kommer som tidigare att vara i samarbete med andra organisationer, såväl på lokalplanet t ex genom medverkan i minnesceremonier för Hiroshima, som internationellt genom t ex stöd för "Middle Powers Initiative" för kärnvapennedrustning. De 13 praktiska steg som angavs i slutdokumentet från "Review Conference" år 2000 för Icke Spridningsavtalet (NPT) kan utgöra grunden för den påverkan vi önskar åstadkomma. Dessa punkter finns i sammandrag på annan plats i tidningen.

Stefan Björnson