"Kärnvapen är till naturen farliga, fruktansvärt dyra, militärt ineffektiva och moraliskt oförsvarbara".
Se "Statement on Nuclear Weapons"
Dessa ord kommer från Lee Butler, USA-general och tidigare befälhavare för det strategiska bombflyget. Tillsammans med ett antal politiker, forskare och andra toppmilitärer var han med i den internationella Canberra-kommissionen som ju entydigt tog avstånd från kärnvapen i sin rapport. Vidare har general Butler sagt att "En värld fri från hot om kärnvapen är med nödvändighet en värld utan kärnvapen..."
Nyligen har ett sextiotal pensionerade generaler och amiraler sänt ut ett upprop om ett nollalternativ för begränsade kärnvapenstyrkor. Bland dessa fanns nämnde Lee Butler och även Alexander Lebed och många andra som innehaft nyckelpositioner inom militärapparaterna i kärnvapenstater.
Detta med "militärer mot kärnvapen" drogs som någon sorts önskedröm, halvt på skämt, i våra kretsar i mitten av åttiotalet. Nu är vi alltså där, och det är egentligen helt naturligt med hänsyn till hur kärnvapnen äter in på militärbudgetarna, hur personal utsatts för strålning - och inte minst att dessa vapen är "militärt ineffektiva".
Vägen mot en kärnvapenfri värld har visat sig vara ganska krokig, men den synes ändå bära fram mot målet. De stora riskerna - kärnvapenkrig av misstag, kärnvapenspridning och fortsatt kärnvapenutveckling verkar hållas under någorlunda god kontroll. Det internationella samfundet och opinionen tolererar inte att länder som Nordkorea, Irak och Iran skaffar sig kärnvapen. Frankrikes regering blev nog överraskad över den opinionsstorm den utsattes för vid provsprängningarna förra året. Och när nu även generalerna börjar propagera för kärnvapenfrihet...
Fast vi har ett arv av de tusentals miljarder dollar som investerats i kärnvapen. Den kanske största risken med kärnvapnen idag är just detta arv av nedsmittade miljöer runt bombfabrikerna, runt provplatserna och vid vraken efter kärnkraftsdrivna fartyg. Dessutom är risken stor att några av de tiotusentals vapen som finns i arsenalerna säljs, smugglas eller rövas av organiserad brottslighet och terrorister.
Vid en konferens om radiologiska risker i Arktis som hölls i Umeå i slutet av november redovisades forskningsresultat i detta ämne.
Bland de medverkande fanns forskare från Ryssland som gjort omfattande undersökningar av områdena kring Murmansk och Novaja Semlja. Dessutom var där en läkare från Vitryssland som specialiserat sig på effekterna av Tjernobyl.
Som icke-expert inom området vill man gärna se jämförelser av typen: "dubbelt så mycket som Tjernobyl", eller helst "försumbara risker". Men forskarna presenterar sina resultat i absoluta tal: så och så många petabequerel eller nanosievert per år. För att göra något av det här materialet skulle vi behöva en sakkunnig genomgång som kan relatera och peka på de verkliga riskerna. I en artikel inne i tidningen görs ett försök att redogöra för några av de förhållanden och risker som presenterades.
Detta är i vilket fall som helst ett område som vi måste hålla oss à jour med. Internationell hjälp behövs, i synnerhet nu när säkerhetspolisen hållit Bellona-medarbetaren Alexander Nikitin fången under nästan ett år, anklagad för "spioneri". Inte lär denna säkerhetspolis ge särskilt mycket hjälp till att öka den verkliga säkerhet som folket så väl behöver.
Stefan Björnson