I TV2 programmet "Dokument utifrån" visades i november en dokumentär med titeln "Mordechai Vanunu. Landsförrädare eller hjälte?" Förutom att den redogjorde för de numera välkända händelserna kring Vanunus arbete i Dimona, avslöjandet av vad han sett där, kidnappningen, "rättegången" och fängelsestraffet på 18 år i isoleringscell, så handlade den mycket om personen Vanunu, hans bakgrund och de tankar och erfarenheter som ledde fram till det som han gjorde. Som 10-åring kom han med sin familj från Marocko till Israel. Detta att han var en arabisk jude är en viktig del i händelseutvecklingen och att det som han gjort är så utmanande för det israeliska samhället. Hans bror Meir säger att det han gjort är känslomässigt mycket laddat och att han utmanar allt i Israel: religion, säkerhet, historia, politik, demokratin. De arabiska judarna står lägst på den israeliska samhällsstegen och de är uppfostrade till att hata araberna. Som student började Vanunu vilja bygga broar med araberna men insåg då att i Israel finns det bara en ras som räknas, och han ville inte tillhöra denna superras. I Australien kom han i kontakt med en kristen kyrka och han slets mycket mellan sin bakgrund och det han ansåg sig böra göra, nämligen att låta världen få veta vad han sett i Dimona. Sättet för honom att lämna superrasen och bli fri var att avsäga sig sin tro och gå över till kristendomen. Enligt utsago är han ateist men han tror på det som kristendomen står för.

I Israel är 95% emot honom och anser honom som förrädare. Det är ett värre brott i folks ögon att han övergick till kristendomen än att han avslöjade Dimona. Det har varit mycket svårt för hans familj och hans föräldrar tvingades flytta efter 25 år till en plats där de kunde vara mer anonyma. För hans far, som var rabbi, har det varit ett mycket svårt slag att han lämnade den judiska tron.

I dokumentären fick vi också höra av en psykiatriker att isoleringscell är samma sak som tortyr och att följderna blir som vid en lobotomi. Det är många som menar att hans mentala hälsa försämrats och det tycker jag också att man kan se i breven som vi fått. I det första brevet daterat 1 september 1995 anser jag att han mycket klart och sammanhängande redogör för sina motiv och tankar medan det senaste som är daterat 21 december 1997 tyder på förföljelsemani. Det är fruktansvärt att följa hur en människa bryts ner.

Breven är ju censurerade och jag har försökt lista ut vad det är som man klipper bort. Jag tror jag fick en förklaring i TV-dokumentären. Där berättade hans bror att de vid besöken i fängelset absolut inte får tala om hur Vanunu bortfördes till Israel. Det är nog bl a. sådana partier som är bortklippta i breven.

Det blir fler och fler människor som engagerar sig i Vanunus sak - var och en på sitt sätt och efter sin förmåga

I Nytt nr 3, 1997 berättade jag om en internationell konferens som hållits i Israel med bl.a. Joseph Rotblat, Frank Barnaby och Daniel Elsberg som deltagare. Jag har nu fått en konferensrapport. Är du intresserad av att ta del av den så hör av dig till undertecknad (Hoby Mosse 192, 225 91 Lund, tel 046/733258).

I julas kom jag via en gemensam vän i kontakt med Moa Brynnels, som bor strax utanför Uddevalla, och som dedicerat en CD till Vanunu. Hon hade läst om hans fall i tidningarna och tyckte hon ville göra det hon kunde.

Det vi gjort inom FIMK är huvudsakligen att samla in pengar till Kampanjen i London. Senaste bidraget som skickades i november var på 5 712 kronor; totalt har vi hitintills skickat 14 755 kronor.

Det kom ett brev från kampanjen i december där man verkligen tackade för bidraget; deras kassa är i konstant behov av påfyllning och konferensen i Israel hade nästan tömt den. I början av februari blev vi informerade om kampanjens närmaste planer. Man planerar en internationell vädjan om benådning; just nu arbetar man på att få så många VIP som möjligt att underteckna den och bl.a. har Joseph Rotblat undertecknat vädjandebrevet. Några av oss i Skånegruppen är i full gång med att planlägga vilka vi skall kontakta och hur. I samband med 50-årsfirandet av Israel som självständig stat, den 15 maj i år, uppmanar man till att så många som möjligt samlas utanför Israels ambassader runtom i världen och begär Vanunus frigivning. Enmansteatern Mister V, som vi såg utdrag från i TV-dokumentären kommer i vår att turnera i USA, Kanada och Tyskland. Och återigen kommer Vanunu att nomineras som kandidat till Nobels fredspris.

Om det är någon som har idéer om hur vi skulle kunna engagera oss, så hör av dig.

FIMK’s styrelsen har godkänt att vi fortsätter insamlingen av pengar till kampanjen och att pengarna i fortsättningen kan sättas in på FIMK’s postgiro.

Sigrid Edstam