Dramatik - Niels Bohr - Werner Heisenberg

 

 

Niels Bohr

 

Av någon anledning slapp England få del av den arktiska kyla som nyligen svept ner över Skandinavien och stora delar av övriga Europa. I Londons Green Park blommade påskliljorna den första februarisöndagen, och kvällen innan kom ett milt vårregn. På lördagkväll, trots regnet, vimlar det av folk i kvarteren omkring Leicester Square. Ut från Duchess Theatre strömmar en publik som just sett den andra föreställningen av Michael Frayns pjäs Copenhagen. Den hade nypremiär på Duchess kvällen innan; första framförandet ägde rum islutet av maj förra året på en annan teater.

 

 

 Werner Heisenberg

Vid ett sammanträde under förmiddagen tipsades jag om denna pjäs, som i allra högsta grad har anknytning till århundradets fysikhistoria. Ämnet är det dramatiska mötet mellan Niels Bohr och Werner Heisenberg i Köpenhamn år 1941, under den tyska ockupationen av Danmark. Att beställa biljett till teatern per telefonvar komplicerat men fungerade. En holländsk fysikerkollega bestämde sig senare att följa med och fick direkt vid kassan den allra sista biljetten till kvällens föreställning.

Frayn är en välkänd kulturpersonlighet med ett mångsidigt förflutet som journalist, romanförfattare, dramatiker, översättare och filmproducent.

 

 

 

 

Intresset för relationen mellan de båda giganterna inom 1900-talsfysiken har han fått genom att läsa de båda största Heisenbergbiografierna, Uncertainty av David Cassidy och Heisenberg's War av Thomas Powers. Dessutom har naturligtvis Heisenbergs egen beskrivning gett inspiration till en dramatisering av förloppet, speciellt genom självbiografin Der Teil und das Ganze. Slutligen bör en annan källa nämnas: utskrifterna av de hemligt avlyssnade samtalen mellan tiotalet tyska forskare, däribland Heisenberg, som strax efter krigsslutet 1945 internerades i drygt ett halvår på Farm Hall någonstans i England.

 

Tre personer finns så gott som hela tiden på den cirkulära scenen, rekvisitan är tre stolar, och det pratas oavbrutet. Vid monologerna fryses de två övriga, i dialoger står den tredje stilla. Regin är till synes enkel. Man sitter ner eller reser sig och går runt ett slag, Bohr tänder sin pipa eller knackar ur den. Ibland ställer sig Margrethe bakom Niels med händerna på hans axlar, som för att försvara honom även fysiskt. Övriga ljud förekommer mycket sparsamt - dock anar man mot slutet en atombombsexplosion. Några måsars skrin får associera till den tragiska seglingsolyckan då paret Bohrs äldste son drunknade. Pratet blir ofta mycket avancerat fackspråk; det handlar bl.a. om kvantmekanik, relativitetsteori, Köpenhamnsskolans tolkning, osäkerhetsprincipen och komplimentaritet. Man undrar hur det kan bli fullt på teatern: någon påminner då om att London är stort; tillräckligt många människor förstår texten för att ge fulla hus även i fortsättningen.

 

Varför kom Heisenberg till Köpenhamn 1941 och insisterade på att få träffa Bohr i enrum, eller snarare på en promenad i parken utan risk för avlyssning? Detta är pjäsens huvudtema. Det har spekulerats mycket över vad som egentligen blev sagt under den korta tid som promenaden varade. Vad Margrethe Bohr såg när de två gamla vännerna återkom, var en mycket upprörd make och en besökare som tydligen inte fått det gensvar han hade hoppats på och skyndade sig iväg för att sköta sina plikter på det tyska kulturinstitutet i Köpenhamn.

 

Heisenberg påstår i sina egna skrifter att han kom för att berätta, att man i Tyskland inte tänkte konstruera en atombomb. Bohr som inte trodde detta var möjligt överhuvudtaget - det hade han tillsammans med John Wheeler utrett redan ett par år tidigare - blev kanske helt förvirrad av budskapet. Bakom beskedet fanns ju ett antagande eller en visshet (?) att den nyligen upptäckta fissionsprocessen trots allt skulle kunna utnyttjas som utgångspunkt för ett vapen. Kom kanske Heisenberg för att av Bohr få nyheter om de allierades ansträngningar i samma syfte? Mörkläggningen om eventuella planer på vapenutveckling var mycket effektiv. Ingenting publicerades längre i internationella tidskrifter om studier av fissionsprocessen och dess tillämpningar.

 

En annan för den prestigemedvetne Heisenberg mycket känslig fråga som behandlas ganska utförligt i pjäsen är hans insats i förberedelserna för att utveckla en reaktor för utvinning av kärnenergi, den icke-militära sidan. Hade han helt enkelt gjort ett misstag i sina beräkningar, som låg till grund för hans beslut att avråda den tyska krigsledningen från vidare kärnvapenutveckling? Eller låtsades han bara veta mindre än han egentligen gjorde?

 

Hade Heisenberg starka skäl för sitt goda samvete - han deltog ju aldrig i någon vapenutveckling? Var det kanske Bohr som borde känna skuld - han bidrog åtminstone i någon mån till arbetet i Los Alamos, i Manhattanprojektet? Detta var frågor som dryftades senare i de båda forskarnas liv och som Frayn också låter Niels, Margrethe och Werner diskutera, "..now we're all three of us dead and gone", då kan ju allt tas upp i våra samtal!

 

Man går ut i regnet omtumlad. Tänk om Heisenberg räknat rätt och tipsat Speer om en möjlig atombomb! Eller hade han i själva verket räknat rätt men föredrog att överdriva de tekniska svårigheterna? Och på det personliga planet: tänk om Niels hade kunnat få ut en livboj till sin son i vattnet! Han var så nära. Dramatiken på världsscenen går parallellt med den som utspelas i familjen. Förlusten av en kär anhörig mot alternativa förlopp under det andra världskriget. Kan vi gradera?

 

Gunnar Tibell