President George W. Bush har
lagt ökad vikt vid kärnvapen i sin militära planering. Kampen mot terrorism och
skurkstater tas som inteckning för att låta nya typer av kärnvapen ingå i USAs
militära planering. Tillsammans med Bushs motto "You are either with us or against us" har detta drivit in oss
i en polariserad värld med ökad risk för användning av kärnvapen – det hävdar
Dr Joseph Rotblat, som mottog Nobels fredspris år 1995 för sitt arbete för
kärnvapennedrustning. Följande artikel är ett utdrag från hans tal vid
sommarens Pugwashkonferans i Kanada.
President Bushs nya utrikespolitiska doktrin har framförts vid en lång rad tillfällen, huvudsakligen under förra året. Denna policy tycks ha två sidor: Å ena sidan är det en defensiv strategi som ska göra USA osårbart för attacker utifrån. Å andra sidan är det en offensiv strategi som ska skrämma en fientligt inställd regim genom hot om militärt angrepp - även med kärnvapen - om denna regim försöker tillskansa sig massförstörelsevapen.
Det
är i den offensiva strategin som den största ändringen har skett. I den nya
doktrinen har kärnvapen blivit en standardbeståndsdel i USAs militära
planering. Atombomber kan komma att användas i en konflikt, precis som vilket
annat sprängämne. Vad vi ser idag är inget mindre än en förändring av hela
resonemanget bakom möjlig användning av kärnvapen.
”Konventionaliseringen” av kärnvapen har till stor del skapats genom
Bushadministrationens ambitioner att utveckla nya miniatombomber. Den största
faran med utvecklingen av de nya atomvapnen är att de riskerar sudda ut gränsen
mellan kärnvapen och konventionella vapen. Idag är den kännetecknande
egenskapen hos kärnvapen just deras enorma destruktive kraft, unikt även
jämfört med kemiska och biologiska massförstörelsevapen. Denna skillnad har
gjort det tabu att använda kärnvapen i strid, ett tabu som har vidhållits ända
sedan Nagasaki. Om kärnvapen, som i sprängkraft inte skiljer sig markant från
konventionella sprängämnen, kommer att utvecklas, så försvinner dock den
kvalitativa skillnaden. Därmed skulle risken öka för att tröskeln överskrids
och kärnvapen kommer till användning och de kan då gradvis komma att betraktas
som ett tillåtet medel i krig – trots att deras hot mot mänsklighetens existens
består.
För USA har distinktionen
mellan kärnvapen och konventionella vapen redan suddats ut, så som klart visas
i dess “Nuclear Posture Review”. Denna situation har blivit än mer skrämmande i
och med landets nya benägenhet att agera militärt i förebyggande syfte. Ett system som bygger på den ena partens
bestående överlägsenhet kan dock inte anses stabilt någon längre tid. Den
driver regeringar i många länder att anta en mer pragmatisk hållning och är
förutsagd att skapa motvilja. Denna motvilja kommer att visa sig på olika sätt,
däribland en ökning i internationell terrorism.
In a world armed with
weapons of mass destruction we cannot afford a polarized community, with its
inherent threat of military confrontations.
Inom fredsrörelsen har det ända sedan
den första atombomben fälldes funnits en diskussion om vilken väg man skulle
gå. Skulle man förespråka en total nedrustning av dessa vapen? Eller skulle man
i stället verka för en skärpt kontroll och försöka få till stånd
förtroendeskapande åtgärder för att göra användningen av dessa vapen otänkbar?
Rotblat menar att denna dispyt nu har förts till sitt slut i och med
etableringen av USAs nya säkerhetspolitiska doktrin. Alla försök att genom
logisk övertalning och moraliska vädjanden förmå Bushadministrationen att ändra
ståndpunkt har visat sig vara lönlösa. För fredsrörelsen finns idag bara en väg
att gå - och det är att förespråka en total nedrustning. Frågan om vapenkontroll
är, i dagsläget, utagerad.
Medan
påtryckningar mot regeringen i Washington inte har något hopp att lyckas menar
Rotblat att det inte vore bortkastad tid att vädja till den amerikanska
allmänhetens förnuft. Hoppet ligger hos en svängning i den allmänna opinionen
och då i synnerhet i USA. Möjligheten som står till buds är att öka motståndet
mot de nuvarande strategierna och byta ut hökarna genom den process som står
till buds i demokratiska länder, nämligen i fria demokratiska val.
Hur
skulle då en sådan kampanj för total nedrustning se ut? Rotblat menar att den
måste vila på två pelare. Den första är moralisk. Det omoraliska i att använda
kärnvapen tas ofta för givet inom fredsrörelsen, men denna fråga förs sällan
fram i kampen för kärnvapennedrustning. Vi får höra att en kampanj baserad på
moraliska principer inte kan ta fart och vi är rädda för att framstå som naiva,
avskilda från verkligheten. Det ironiska är att vi beskylls för att vara
blåögda i det att vi pekar på ett reellt hot som vi vill avvärja. Ett hot som
kommer från den mycket reella nuvarande policyn hos Bushadministration.
_______________________________________________________________________________________
I believe that a
campaign to educate and influence public opinion, centered on the issue of the
NPT would stand a good chance of being successful. We are a movement of
scientists, but the job of the scientist is not only to do original research;
education is an essential element of it.
Den andra utgångspunkten
för en kampanj är att betona vikten av att hålla sig till internationell rätt.
Respekten för internationella avtal är själva grunden för ett civiliserat
världssamfund. Utan detta hotar anarki och terrorism att ta överhanden, just de
fenomen som president Bush har förpliktat sig att bekämpa. Medan
Bushadministrationen tar sikte på att föra kampen med militära medel måste vi
andra göra vad vi kan för att verka för att ansvaret för säkerheten i världen
skall fortsätta ligga hos FN. Vi måste koppla ihop vår respekt för lagen med starka moraliska
principer, ty vi står inför en fråga där de rättsliga och moraliska aspekterna
är nära sammanflätade. Användningen av kärnvapen anses av en stor majoritet av
mänskligheten som omoralisk. Deras innehav – och därmed möjliga användning – är
oacceptabelt för rättsstater likväl som skurkstater.
_______________________________________________________________________________________
Joseph Rotblat fick 1995 års Nobel fredspris i
tillsammans med Pugwashrörelsen för sitt arbete mot kärnvapen och för
vapenkontroll. Talet kan läsas i sin helhet på www.puwash.org.
För att spåra framkomsten av President Bush nya
kärnvapendoktrin är följande dokument av särskild betydelse:
Nuclear Posture Review, januari, 2002
The
National Security Strategy of the United States of America, september 2002
National
Strategy to Combat Weapons of Mass Destruction, december 2002
National Policy on Ballistic Missile Defense, maj 2003