Vid Umeå universitet bedrivs sedan årsskiftet ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om kärnavfallet på Kolahalvön. Projektet, ‘Risk and Nuclear Waste: Nuclear Problems, Risk Perceptions of, and Societal Responses to, Nuclear Waste in the Barents Region’, är ett samarbete mellan naturvetenskapliga- och samhällsvetenskapliga forskare i Sverige , Norge, Ryssland, Storbritannien och USA (Alaska).

Projektet studerar både radiologiska konsekvenser av kärnavfallet, och hur riskerna uppfattas och hanteras samhälleligt. Tanken med projektet är att ett samarbete mellan naturvetenskapliga- och samhällsvetenskapliga forskare skall ge en helhetsbild både av hur riskerna med avfallet ser ut rent tekniskt, hur befolkningen uppfattar riskerna, samt hur man politiskt hanterar dessa frågor. Förmågan att hantera problemen med kärnavfallet på Kolahalvön är beroende av kunskap både om hur t.ex. radioaktiva partiklar sprids i atmosfären och hur människor i och utanför området förhåller sig till dessa.

Genom de naturvetenskapliga delprojekten lokaliseras de radioaktiva källor som kan tänkas utgöra hot om läckage av radioaktiva ämnen, vilka risker det finns för olika former av olyckor i området samt konsekvenserna av detta när det gäller spridning av radioaktiva ämnen. Vid sidan om olycksscenarios och beräkningar av radiologiska konsekvenser vid en eventuell olycka i området, studeras också hur radioaktiva nuklider sprider sig både i atmosfären och marint längs kustbandet i Barents hav, som resultat av utsläpp från reaktorer och avfallslager på Kolahalvön.

Det görs också omfattande studier av hur befolkningen på Kolahalvön uppfattar och bedömer riskerna med kärnavfallet, hur man upplever den ekologiska situation, vilka levnadsvanor man har etc. Här görs både en jämförelse över tid och en jämförelse med befolkningens riskuppfattning i andra delar av Ryssland. Även massmedias roll och sätt att rapportera kring radioaktiva risker studeras.

Problemen med markanvändning är en annan central del i hanteringen av kärnavfallet, både vad gäller planering av avfallslager och sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Framförallt utnyttjandet av hamnarna lyfts fram i det här projektet. Vidare när det gäller hur man politiskt hanterar kärnavfallet studeras både den regionala politiken, då främst i Murmansk Oblast, och hur man från Moskva hanterar dessa frågor. Det är också viktigt att studera den politiska hanteringen ur ett vidare perspektiv, inte minst som Kolahalvön ingår i det regionala Barentssamarbetet, ett samarbete som bildades 1993 mellan de nordliga delarna av Norge, Sverige, Finland och nordvästra Ryssland. Från svensk sida, i synnerhet för landets norra delar, är den ekologiska utvecklingen på Kolahalvön viktig och projektet studerar bl.a. hur länsstyrelserna i norra Sverige förhåller sig till kärnavfallet och de radiologiska riskerna i området.

Efter Sovjetunionens fall, och i kombination med ett vidgat säkerhetsbegrepp, har både det radioaktiva avfallet och de regionala samarbeten som vuxit fram längs den forna järnridån blivit viktiga säkerhetspolitiska ingredienser. I projektet studeras framväxten av transnationella samarbeten längs den forna järnridån både som ett sätt att hantera säkerhetspolitiska frågor i själva regionerna, men också som ett uttryck för en förändrad säkerhetspolitisk ordning i Europa. Projektet lyfter också fram två för Kolahalvön viktiga miljöregimer, Barentssamarbetet och The Arctic Military Environmental Cooperation, och frågan om vilken roll dessa har för hanteringen av kärnavfallet, och i vilken utsträckning de förmår hantera problematiken.

Projektet löper på en period av tre år och är ett samarbete både mellan olika ämnesdicipliner och doktorander och etablerade forskare. Projektet är förlagt vid CERUM, Centrum för Regionalvetenskaplig forskning vid Umeå universitet, och är finansierat av ÖCB (Överstyrelsen för Civil Beredskap).

Malin Gunnarsson