I debatt och media har det getts uttryck för farhågor om att millennieskiftet skulle kunna innebära en specifik risk för att kärnvapen oavsiktligen avlossas. Detta har dock tillbakavisats av de ansvariga, som försäkrar att säkerhetsspärrarna är sådana att en "Y2k-bugg" inte skulle kunna leda till avfyrning av någon missil. Det finns dock ett annat resonemang som riktar in sig mot den mänskliga faktorn i samspel med varningssystemen. Om ett programvarufel leder till att varningssystemen mot kärnvapenattacker går ner vid millennieskiftet kan det tänkas att militära befälhavare drabbas av panik och ger order om avfyrning "för säkerhets skull". Ett sådant "Dr Strangelove scenario" (efter Stanley Kubriks film om hur en galen kommendant på en kärnvapenbas ger order om attack på Sovjetunionen) förefaller kanske inte särskilt troligt, men det utmynnar dock i ett mycket konstruktivt förslag: se till att ta kärnvapnen ur beredskapsläge i god tid före millennieskiftet för att undvika att sådana här situationer skall kunna uppstå.

Detta, att de ca 5000 + 5000 kärnvapen som står i omedelbar beredskap att avlossas hos USA respektive Ryssland skall rustas ned till en lägre grad av beredskap är ett stående krav inom kärnvapenmotståndet. Man kan i och för sig undra över hur pass "beredda" de ryska kärnvapnen är. Knappast lär det röra sig om 5000 fullt fungerande stridsspetsar, även om man hävdar så för balansens skull.

Frågan är när världen får se nästa signifikanta steg mot kärnvapennedrustning. En möjlig modell vore att tala om högsta acceptabla förstörelsenivå i stället för ömsesidig utrotning. Med en sådan definition skulle arsenalerna kunna bantas ned till något tiotal bomber, för med McGeorge Bundys^* ord:

Vad skall man då med tiotusen bomber till - och dessutom i högsta beredskapsläge?