Hur kan USAs Senat på förment rationella grunder fatta ett beslut som på sikt ökar risken för att det egna landet utsätts för kärnvapenhot? Det hjälpte inte med brev från ett stort antal Nobelpristagare och vädjanden från USAs tyngsta NATO-allierade - ratificering av provstoppsavtalet avvisades ändå. Det framstod som mer rationellt för senatens republikanska majoritet att utnyttja tillfället att ge president Clinton en näsbränna och söka vinna poäng hos den del av befolkningen som sätter likhetstecken mellan avskräckningspotential och säkerhet.

I sin nyutkomna bok "Nu dog du - Bombernas århundrade" går författaren Sven Lindqvist igenom det ena historiska exemplet efter det andra om hur massmord och utrotning riktade mot andra folkslag framställts som en renande process, efter vilken evig fred och harmoni skulle uppstå. Lindqvist ger många exempel på hur sådana scenarion har genomförts som "modellförsök" under detta århundrade då krigföringen blivit allt mer mekaniserad och möjlig att bedriva utan kontakt med dem som drabbas av krigsåtgärderna. Det som började med att en italiensk flyglöjtnant släppte ned en handgranat över en oas utanför Tripolis år 1911 utvecklades vidare till Guernica, Coventry, Hamburg, Tokyo, Hiroshima, m fl, m fl. Antalet döda räknades då i hundratusenal, i ett eventuellt framtida krig där atomvapen kommer till användning gäller det tiotals eller hundratals miljoner människors liv.

"Ett sådant krig är uteslutet, det får aldrig föras", säger världens ledare idag. Vapnen framstår som allt för fruktansvärda för att kunna komma till användning. Tyvärr är detta nog en för optimistisk förhoppning. I tidigare historiska skeden har man också hoppats på att nya supervapen, som högexplosiva sprängämnen eller stridsgas, skulle sätta stopp för krig. Nu vidmakthålls myten att kärnvapnen ändade det andra världskriget och förebyggde ett tredje. Lee Butler, tidigare chef för USAs strategiska bombkommando och numera ivrig kärnvapenmotståndare, har uttalat att det är endast slumpen och turen vi har att tacka för att kärnvapenkrig inte brutit ut. Och vapnen finns kvar, i högsta beredskap. Hur kommer en mer kaxig rysk stat- och militärledning att hantera dem? Hur påverkas USAs hållning i det stundande presidentvalet? USA-senatens beslut och mullret inom det ryska ledargarnityret under Putin bådar inte gott.

Historien är full av exempel på hur irrationella alternativ har valts i avgörande situationer - fälttåg och attacker vid den mest ogynnsamma tiden och på den sämsta platsen, bombning av bostadskvarter i stället för näraliggande militärindustrier, massakrer på civila även om fred hade kunnat slutas. Det måste vara möjligt att ifrågasätta, att vägra genomföra vansinniga beslut. Piloten som vägrar släppa bomben och utlösa ett kärnvapenkrig av misstag där massiv vedergällning skulle drabba hans eget land - skall han hyllas som hjälte eller ställas inför krigsrätt? Ett irrationellt grundbeslut leder till en kedja av synbarligen rationella delbeslut på vägen mot undergång, om ingen ingriper.