Domedagsklockan har flyttats 5 minuter närmare midnatt med anledning av kärnvapenproven i Sydasien. Gunnar Tibell och Lars van Dassen skriver om dessa prov och deras innebörd. Det finns helt klart anledning till oro över fortsatt kärnvapenrustning och risk för kärnvapenkrig på den indiska subkontinenten. Ett positivt tecken är dock dels en växande inhemsk opinion i Indien och Pakistan mot kärnvapnen, dels det som Peter Wallensteen rapporterar rörande minskning av antalet krig. Vågar man hoppas att detta indikerar minskad risk för att nya krig skall bryta ut?

Det är viktigt att världssamfundet arbetar mot eskalering av konflikten mellan Indien och Pakistan och för nedrustning. Folkrörelser för fred tillhör världssamfundet i detta sammanhang. När stormakternas auktoritet minskar - på grund av ekonomiska kriser och försvagat ledarskap - blir det extra viktigt att icke-regeringsbundna organisationer fortsätter agera. Vår förening har tagit kontakt med indiska forskare mot kärnvapen och erbjudit samarbete och stöd. Detta är visserligen en anspråkslös åtgärd, men internationellt samarbete mellan forskare mot kärnvapen kan ha en stark röst i frågan. Sven Hellman ger en tillbakablick över hur risk för kärnvapenkrig har hanterats - där folkliga initiativ spelat in på betydelsefulla sätt - och redogör för de viktigaste åtgärderna just nu för att minska riskerna.

Utrikesdepartementet kallade till ett möte med folkrörelserna i slutet av augusti för att informera om bidragsförhållanden och få in synpunkter. Antalet anmälda deltagare blev så stort att man tvingades byta lokal! I sitt anförande underströk utrikesminister Lena Hjelm-Wallén vikten av fortsatt aktivt folkrörelsearbete för freden. Det kändes bra att få höra detta från en som är med i de inre kretsarna i samarbetet mellan regeringar för bevarande av freden.

juni 1998 - efter kärnvapenproven på den indiska subkontinenten

Från "The Bulletin of the Atomic Scientists"